Brukar lyssna på P3 dokumentär på vägen till jobbet. Idag kände jag mig lite extra manad att lyssna på ett avsnitt som hette Veganrörelsen på 90-talet eller nått liknande. Märkte att jag gick och småskrattade där på min tråkiga morgonpromenad. Så mycket minnen! Militanta veganer som släpper ut minkar i Umeå, Dennis Lyxéns stämma i Refused, Meat is murder, AFL, straight edge, en hel föräldrageneration som inte kunde förstå varför man inte äter kött, för kött och potatis med brunsås är ju livet...
När jag växte upp bestämde jag mig för att bli vegetarian, och som av en händelse var det under samma tidsperiod som allt detta. Jag är aldeles för snäll för att spränga Scan-bilar eller klottra på pälsbutiker, men nog gick jag med hängiga brallor och stora krys på händerna ritade med spritpenna på nån rast i Uppis... Samtidigt som jag hade lucia-långt-hår och liksom var så liten, oskyldig, snäll och lite obstinat... Men fick ha med sig lapp från sina föräldrar och intyg av skolsköterskan för att få äta vegetarisk mat... vilken tur att det här är nästan 15 år sedan, hade det varit idag så hade jag aldrig orkat. Orka koka bönor och stå och göra biffar på kvällarna.
Njä, sen blev jag en snäll sammhälstjej som fortfarande inte åt kött och kallades för veganis. Men det är en helt annan historia!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar