Vilken bra film! Gå och se den! Colin Firth gör sitt livs prestation. Och miljöerna, det bästa från sextiotalet, vackra arkitektritade hus, kärlek och smärta. Bra jobbat Tom Ford, och så skönt att det inte blev en sån film som man förväntat sig.
Men så irriterad man kan bli på biopublik ibland, vi lever i 2010 nu och vilka skäl finns det att tycka att gay-kärlek skulle vara konstigt? Så många pratade efteråt att de hade varit så generade! Alltså seriöst, bakläxa! Hade det varit en man och en kvinna så hade ingen sagt något, då hade det säkert smackats på nån sexscen också. Inget fel med det.
Men Tom Ford satsade mer på passion och elektricitet mellan människor, tragik, känslor, kärlek. Det är väl inget att bli generad för. Nej, vidga era vyer!
I alla fall så har jag fortfarande lite ont i hjärtat. Kärleken som dör i en bilolycka, att inte få gå på begravningen eftersom den bara är för familjen - spelar roll att man levt ihop i 16 år. Den vackra lite klängiga vänskapen mellan George och Charlie (Julianne Moore). Georges försök att ta livet av sig. Den vackre mannen på parkeringen. Eleven.
Aj aj, ont i hjärtat! Bra betyg på en strålande film!
Är du här?
2 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar