Tårarna!

Innan den nya säsongen av Downton Abbey skulle börja på tv bestämde jag mig för att kolla igenom de två förra för att bli lite up to speed så att säga. Det ledde dock till att man liksom blir så fäst vid serien att när man ser avsnittet där Lady Sybil dör av havandeskapsförgiftning grät jag som ett litet barn. Jag, som inte ens grät på mitt eget bröllop. Ja, det är ju en helt annan historia men alla grät som barn den dagen så jag kände att nån fick ju bita ihop lite.
Men nu verkar tårkanalerna vilja ha revanch, det måste ha något att göra med att jag har fått barn också.