Vår lilla sötnos har blivit så stor. Hon crawlar runt för att upptäcka nya saker. Hon sätter sig upp, säger pappa, drar sig upp till stående. Hon vill ut och promenera och gå själv, med hjälp av en vuxens händer såklart. Hjälp vad tiden går snabbt. Tänk att hon har varit ute i livet med oss längre än vad hon var inne i magen. Så oförståeligt men ändå så självklart. Vår lilla glädjespridare!
Snart ska hon packa väskan när hon ska sova över hos farfar eller mormor. Ner med favoritleksakerna och gossedjuren, då får det nog bli i en solgul Kånken. Världens finaste!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar